I slutet av januari skakades järnvägsvärlden av beskedet att det privata konsortiet London & Continental Railways inte hade pengar nog att bygga högfartslänken från London till kanaltunnelns mynning. De bad regeringen efter ett lån värt 3 miljarder pund men fick nobben, och då sa att de inte kunde bygga länken. LCR måste hitta på något till slutet av februari, eller lämna över aktiviteterna till staten.
LCR är inte bara en entreprenör utan också beställare, leverantör och det är detta som krånglar till det risktagare samt finansiär. Problemet är alltså mer komplicerat än att hitta ett nytt byggbolag. Planen var att vinsterna från Eurostartågen skulle hjälpa till att finansiera länken, men konkurrerande lågprisflyg och branden i kanaltunneln gör att tågen inte visar vinst förrän tidigast efter sekelskiftet.
När detta skrivs söks en ersättare eller partner till LCR. Två tänkbara kandidater är Eurorail ett konsortium som bjöd mot LCR och Railtrack, det privatiserade brittiska banverket. LCR:s kris har innebär även möjligheter: Railtrack hoppas nu kunna förhandla sig till bättre villkor från regeringen för sin verksamhet i utbyte mot att man bygger länken. Labourregeringen har annars kringskurit Railtracks möjligheter att tjäna pengar. Och det före detta skivbolaget Virgin vill lämna LCR och istället gå med i konsortiet Eurorail.
De belgiska och franska statsjärnvägarna befarar samtidigt en sviktande lönsamhet för sina högfartsbanor om den brittiska delen inte blir av. Utan den engelska delen av högfartsförbindelsen blir restiderna längre och då kommer resandet inte att bli som förväntat menar SNCB och SNCF.