av Per-Erik Selking

Det gamla hyttsignalsystemet i Stockholms Tunnelbana bygger på ett amerikanskt patent från Union Switch and Signal Company. Det mesta av utrustningen är licensbyggd av SATT (Svenska AB Trådlös Telegrafi).

Systemet bygger i korthet på att man pulsar strömmen i spårledningarna som är av växelöströmstyp. Man kan på detta vis överföra upp till fem olika hastighetsbesked till tågen. I Stockholm har man dock i praktiken bara använt tre. Varje hastighetsbesked motsvaras av en viss pulsning (kodning) per minut. Okodat motsvarar 15 km/h, L-signal. 75 pulser per minut motsvarar 50km/h, M-signal. Slutligen 180 pulser per minut motsvarar 80 km/h, H-signal. Oslo har samma system, men med fyra nivåer, Kryp, Låg, Medel, Hög.

Själva signalsystemet i övrigt är i princip ett ordinärt spårledningssystem med fasta signaler vid växlar och korsningar, som följer gammal amerikansk järnvägsstandard.

Den största bristen är att man inte kan hindra tåg att passera signal som visar stopp. Det går att köra i 15 km/h.

I det nya systemet som levereras av Siemens använder man högfrekventa spårledningar som mer kan liknas vid radiokretsar. Antalet hastighetsnivåer blir många fler, i praktiken nästan steglöst. Man kan även hindra tåg att köra mot rött, vilket är en mycket viktig säkerhetförbättring. Tyvärr har inkörningsproblemen varit många och förseningarna stora. Systemet skulle ha varit i drift sedan över ett år, men man har bara driftsatt en bråkdel av detta.